Så taggad var jag alltså... Men behöver min mans stöd för att klara gå på soppa och när han ville att jag skulle vänta till dess att han börjar jobba så föll jag för frestelsen att skjuta på starten.
Idag är således dag 1 och så här långt känns det bra. Sitter med en varm vanilj-kopp pudrad med kanel (mitt minne av just denna smak-kombo var bättre... :-s) och ska snart baxa i äg mig och sonen på långpromenad.
Ska försöka komma ihåg den där helt vibrerande känslan i kroppen när jag kom i min bal känning från studenten förra gången jag körde. Det enda som vibrerar nu är allt fläsk som dallrar så fort jag rör mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar