Första dagen av pulverbantning är över...

Eftersom jag inte hann få mina pulverpåsar innan helgen tänkte jag att jag sätter igång denna veckan istället. Men så i lördags kväll frågade sambon lite löst exakt när jag tänkt börja och då kände jag att jag inte ville vänta mer. Hade lite pulver hemma sedan tidigare (dock inte Cambridge) så igår (söndag) satte jag igång. Magen knorrade argt hela förmiddagen, men när jag väl var igång med söndagens alla bestyr gick det riktigt bra!

Idag har det börjat lite jobbigare. Vaknade med magont som bara blev värre när jag drack vatten. Fast det går! Känner mig grymt peppad och har tom. sagt till folk på jobbet att jag bantar. Det är nytt - brukar annars vara väldigt förtegen och nästan skämmas när jag är igång. Den här gången har jag sagt det till alla jag mött. Kanske lika bra, då blir det skämmigare att ge upp! Har även fått sambon att lova att han tjatar och stöttar mig när jag vill ge upp. Han kom dock på det lite för bra hotet att mina fina ringar vi beställt inte blir uthämtade om jag lägger av... :-O

Tog även lite före-bilder igår. Ska se när jag kan lägga ut dem. Det var dock ingen rolig syn. Man kan tom. förstå gravid-kommentarerna...

Inget pulver i sikte...

Lite trist, hade hoppats komma igång till helgen. Men den som väntar på något gott..? ;-)

Var i Oslo över dagen igår och skötte mig jättebra, ända tills det var dags att köra hem efter en lååång dag. Ögonlocken ville liksom inte hålla sig uppe och frisk luft i massor gav ingen effekt. Lösningen blev kaffe och choklad. Inte bra ur bantarsynpunkt. Kanske desto bättre ur trafiksäkerhetsdito.

Cambridge-diet

Nu har jag precis beställt mina första pulverpåsar! 10 veckor ren kur ska jag väl kunna klara av? Kan andra kan väl jag!

Det är dags nu...

Jag har ju vetat att jag måste ta tag i det där med vikten ganska länge nu. Lyckades ju så bra förra hösten men sedan gick det rasande fort uppåt igen.

Första gången det blev riktigt tydligt var när jag träffade en gammal kollega som log och la handen på min mage och sa "Nämen, vad är det här då?". Aldrig roligt. Sedan dess har jag helst inte velat träffa folk jag inte träffar så ofta. Det är liksom inte roligt att veta att de tänker "men jösses vad tjock hon har blivit".

Igår var det dags igen. Var upp på möte i Stockholm och en av mötesdeltagarna (som jag träffade i våras) tittade glatt på min mage och sa "Och där har det hänt en del sedan vi sågs sist!"

Som en ytterligare sporre kommer ju faktiskt bröllopet också. I december blir jag fru Nilsson! Och jag tänker inte vara så här rund på alla foton.

Väger just nu ca. 90 kg till mina 173 cm. Väger alltså mer än min älskling numer. 20 kg ska bort och det fort! Tänker köra så hårt jag bara orkar fram till december - efter det kör vi en mer långsiktig plan. Hade först tänkt börja på måndag, men jag börjar nu! Har redan skjutit på det här så många gånger. NU kör vi!